Den sjätte oktober släppte OpenAI över sjuhundra matematiska manuskript på en gång, skrivna av en modell som inte ens är släppt. Påstådda lösningar på öppna problem, i en hög, över en natt. Tre drogs tillbaka inom ett dygn, och den utomstående granskningen har knappt börjat. Men det är inte det som är händelsen. Händelsen är att det kom så mycket, så fort.
Matematikerna har tagit det hårt. Proofs and Prompts samlade över hundra forskarsvar efter släppet, och de rör sig från nyfikenhet till sorg över ett arbetssätt som är på väg bort. Hugo Duminil-Copin, Fieldsmedaljör, skrev att chocken var enorm och att han var paralyserad — men också att vi i morgon hittar en väg framåt. Scientific American hade redan före släppet frågat: om AI kan matematik, vad är då poängen med matematiker?
Jag förstår dem. Det här är inte ett verktyg som tagit över ett arbetsmoment. Det är ett livsverk som komprimeras till några timmars beräkning. Någon har suttit tjugo år med ett problem och läser nu att det kanske är avklarat i en fil bland sjuhundra, och att ingen ännu hunnit titta på den.
Och varför skulle det stanna i matematiken? Matematiken kom först för att den är lättast att kontrollera, inte för att den är svårast. Jag tror fysiken står närmast, sedan biologin. Överallt där ett resultat kan prövas utan att någon behöver bygga något kommer samma sak att hända.
Det jag tror vi ska vänja oss vid är att mänsklig tankekraft inte längre är det som är knappt. Snabbare, bättre, billigare är hela argumentet, och det behöver inte gälla allt för att gälla tillräckligt mycket. Jag har byggt en karriär på att vara den som tänker igenom saker åt andra. Jag vet vad jag säger.
Scott Aaronson är komplexitetsteoretiker och arbetade en tid med säkerhetsfrågor på OpenAI. Han kallade den sjätte oktober en av de största dagarna i matematikens historia. Han sa i samma andetag att så gott som inget av bevisen ännu förståtts av någon människa. I högen låg ett påstått bevis för Unique Games-förmodan, som hans fru — också komplexitetsteoretiker — arbetat för att bevisa under hela den tid han känt henne. Han tycker ändå att det är ohållbart att vilja hålla modellerna borta från öppna problem, och han är tillbaka på universitetet i Austin.
Själv kommer jag inte att sluta tänka för att någon annan tänker snabbare. Jag kommer att snickra vidare också, och ingen snickrar för att det är billigaste sättet att få en hylla. Skogen bryr sig inte om vad som släpptes på GitHub. Tiden med familjen blir inte kortare för att en modell räknar fortare.
Ingenting av det jag tycker bäst om har jag gjort för att jag var effektivast på det.